Huvudansvarig för brobygget som påbörjades 1933 och var färdigt 1937 var brobyggaren Johan Strauss. Till sin hjälp hade han förstås olika medhjälpare - ingenjörer, professorer och geologer. Fram till 1964 var det världens längsta hängbro, men nu finns det flera som är längre. Bland annat svenska Högakustenbron som är en 1867 meter lång hängbro över Ångermanälven. Världens längsta hängbro finns i Japan, mellan Kobe och Awaji och den är 3911 meter lång.
Men för att återgå till San Fransisco och Golden gate. Starka strömmar, tidvatten och stormar med hårda vindar och vågor var besvärliga redan för de färjor som fram till 1937 fraktade folk och fä över San Fransisco-bukten. Dessa naturens makter blev också en stor utmaning för alla de män som byggde bron. Imponerande arbetsmoment var dels varje brofäste och dels de två tornen. Ett torn vid norra sidan och ett torn i mitten som skulle hålla enormt tjocka kablar, i vilka vertikala kablar sedan hängdes och fästes i körbanan.
En intressant aspekt av brobygget var Johan Strauss på den tiden lite ovanliga omsorg om säkerheten för alla de som byggde bron. Allt ifrån nykterhetskontroller, säkerhetsselar och hjälmar till ett stort säkerhetsnät under bron som fångade upp flera byggare som råkade ramla ner. Det minimerade antalet omkomna i samband med bygget anmärkningsvärt jämfört med andra stora byggen. Tyvärr ramlade en stor balk ner på nätet som då inte höll och 12 brobyggare föll ner i det iskalla Stilla havet och omkom.
Brons oranga färg som benämns som international orange valdes både för att den smälte väl in i naturen och omgivningarna runt omkring och för att den skulle göra bron mesta möjliga synlig i den dimma som snabbt kan komma in och täcka in bron till näst intill osynlighet. Trots att färgen ska skydda mot väder och vind bryts stålet ständigt ned av saltet i dimman och vindarna från havet. Hela bron är i dag utbytt flera gånger om sedan den ursprungliga bron byggdes, utom de tjocka kablarna som ska vara lika starka idag som för snart hundra år sedan.
I programmet berättades att en större jordbävning kan inträffa vilken dag som helst och därför kan man bara lossa och byta två skruvar åt gången i brofästet. Om fler lossas och byts ut är risken för stor att bron inte kommer att ha en chans att klara en jordbävning. 1906 inträffade en mycket stor jordbävning som ödelade större delen av San Fransisko. 1989 kom ytterligare en, Loma Prieta också den vid San Fransisco-området med en kraft på 6,9 på Richterskalan. Den orsakade lättare skador på Golden Gate. En jordbävning med en kraft på 8,3 på Richterskalan anses vara det värsta som Golden Gate ska kunna klara. En jordbävning över det är enligt en geolog i filmen, inte så mycket att oroa sig för, eftersom då skulle skadorna vara så ofantligt enorma och bron isåfall bara en del av all förstörelse. Med andra ord, de flesta av oss skulle då vara döa.
Imponerande och tankeväckande är det i allafall att människor ständigt arbetar på att bemästra och övervinna naturen på olika sätt. Förvisso har miljöförstöringen bara ökat på grund av denna bro med den ökade biltrafik som den inneburit och även från den giftiga färg som flagnar ner i havet. Men, om man jämför byggen som denna bro med atombomber och missiler så känns det förstås mer naturligt, konstruktivt och livsbejakade med avancerade brokonstruktioner.
Här ser man lite snabba glimtar från Golden Gate och omgivningarna däromkring, vid Red Bull Air Race San Francisco 2006.
