Nya tider

Ja nu är det nya tider. Så jag kommer nog inte att skriva så mycket mer i just den här bloggen. Men, jag tycker fortfarande att man inte ska kliva på vingarna...
Ha det gott, vi ses.

Hej, va kul att träffa dig här, på Twitter ;)! Vad har du på hjärtat månntro?

Fram till förra veckan har jag bara haft några enstaka, och väldigt lösa tankar om företagsnyttan av att twittra. Och om man twittrar som företag, ska twittret se ut på något särskilt sätt då, för att det faktiskt ska ge både företaget och de som följer, något värde? Jag har tänkt, att det där måste jag nog läsa in mig på. Så att jag sen kan ge något slags råd till de företag som kanske frågar om "det där med Twitter, är det något att ha?" Och även när det kommer direkt från mig - att jag föreslår att de faktiskt skulle kunna börja med det. För hur det än är så får jag känslan av att Twitter är nästa steg för de e-handlare som nu vant sig vid att blogga och vill ha ytterligare ett verktyg för att nå ut till sina kunder (vänner och bekanta?). Twitter är också enkelt, en stor fördel för den som inte har mycket tid och varken vill eller hinner spendera den tiden framför exempelvis Facebook.

I förra veckan blev jag följd av ytterligare ett företag. Det är inte speciellt många företag som följer mig och inte speciellt många enskilda personer heller (om det ska jag nog skriva ett annat inlägg men det passar inte här). Men, i förra veckan blev jag alltså följd av ett, nämligen ett reseföretag som uppenbarligen är ett av alla företag som twittrar. Intressant tänkte jag. Jag höjde glatt mina ögonbryn och gick till deras twittersida och tittade. Det verkade trevligt och harmlöst men den största anledningen till att jag valde att följa dem tillbaka var att jag antog att de kommer att twittra om resor och resande, som ju borde vara ett slags huvudämne för dem. Ja det utgick jag ifrån. Och resor, ja det har varit ett av mina absolut största intressen ända sen jag var 3-4 år och förstod att vi hade grannar, som man kunde leka med. Då höll jag på att tjata ihjäl mamma om att vi kunde väl gå dit och uppleva deras plats i världen. Så fort jag sen blev någorlunda självgående började mitt riktiga resande, nämligen utomlands även om jag tror det "bara" blev Finland till att börja med. Jag har fortfarande många länder och platser kvar att besöka, även inrikes i vårt vackra land. Men, räknar med att det kommer.

Iaf, jag följde dem tillbaka. Lite senare fick jag ett DM från dem och jag tänkte nyfiket, ah undrar vad de skriver. Det var då jag höjde mina ögonbryn igen, fast inte lika glatt denna gång utan mer stirrade/himlande mot skärmen och meddelandet samtidigt som jag gjorde en slags konstig grimas och sa MÄH! För meddelande var: "Thanks for following Travelstart! We hope to inspire other Global Citizens with our tweets. For best offers visit www.travelstart.se".

Överallt i den bransch jag befinner mig i pratas det om sociala medier. Numera tänker många av oss, sociala medier är det fortfarande inne? Jag menar vi har hört det så länge och så mycket så nu väntar man på nästa fluga trots att de nuvarande knappt har hunnit sätta sig hos dem som faktiskt kommer att bli den stora mängden nyttjare. Nämligen alla företagare. Eller huvuddelen av dem. För fortfarande är det långt ifrån alla som finns på exvis Twitter eller Facebook. Och finns de på FB, är det förmodligen snarare som privatpersoner inte som företagare. Men, det ska jag låta vara osagt eftersom jag i skrivandes stund bara har skapat ett sådant konto och loggat in en enda gång. Det har jag också kvar kan man säga.

Men tillbaka till Travelstart. Och till deras kommentar. För hur det än är. Hur social är den? I mina ögon är den faktiskt nästan helt självfixerad. Och den som är självfixerad, nje...den brukar väl inte betraktas som så social. Och det är det intressanta. För av alla företag och amerikanare som jag mottagit DM:s ifrån, så har ett enda varit intressant som jag tyckt. Och ja, vad tror ni att det innehöll. Jo, något så enkelt som ett intresse för mig. (och jag kan avslöja att det var ett amerikanskt företag) Låt vara att det förmodligen var ett standardmeddelande, men meddelandet var; "Thanks for the follow, following you back. Please tell me about yourself. Let's collaborate..."

Hur många gånger har man inte fått höra i olika utvecklingssammanhang att det bästa sättet att verka sympatisk och intressant (ungefär) är helt enkelt att intressera sig och lyssna på, andra människor. Och ja hittills har jag inte sett så många exempel på det på Twitter. Det har till 99% varit antingen tystnad, och ja det förstår jag nästan bättre även om det inte heller är optimalt. För hur socialt är det?? Men det kan handla om tidsbrist, man hoppar hit och dit bland olika människor och fattar ett snabbt beslut om att följa någon. Eller så har det varit, tjat. Just det..Hej, tack för att du följer mig. Kolla in min sida....www..osv. Ja just det, sälj. Mer eller mindre. Och hur socialt är det. Inte ett dugg. Det är direkt avtändande faktiskt.

Varför skriver man "besök www.sidan.se"? När man har den utskriven på sin Twittersida?! Jag vet inte hur du gör. Men när någon följer mig går jag vid tillfälle in och kollar in den personens twittersida. Jag kollar in kommentarerna och om det finns en länk till en webbsida klickar jag mig dit. Sen bestämmer jag mig om det verkar tillräckligt intressant och/eller sympatiskt. Och tycker jag det, ja då klickar jag på follow.

Bla bla bla timmen börjar bli sen och jag behöver sova snart. Ska ju hinna göra matsäck först också. Hmm. Jo, helt kort: jag kan inte säga något annat än att för att du som företag ska bli intressant på twitter: Säg inte det uppenbara i ditt standarddirektmeddelande. Prata inte om bästa erbjudanden på hemsidan. Nej över huvudtaget, börja inte pracka på folk någonting alls. Utan börja med att intressera dig för den som faktiskt klickat på follow dig. Det är inte farligt att intressera sig för någon annan. Du kommer alltså inte att missa några kunder om du inte skriker om att det finns extraerbjudanden på din sajt. Visst, man kan lugnt acceptera den som skriker..Kolla på MIG! Titta på mig!! Snälla, jag är viktig. Men, någonstans kan det bli lite tröttsamt och ibland rent irriterande. Det finns till och med människor som medvetet väljer att ignorera sådana som beter sig så. Och det vill du väl inte att ditt företag ska bli? Ansett som tröttsamt, irriterande och kanske till och med bli ignorerat. Det vore inte bra. Då säljer man inget eller dåligt. Mitt förslag är; Säg hej som vettigt folk och fråga sen hur läget är med den som tydligen vill ha din bekantskap. Kanske kan du till och med klämma ur dig något annat trevligt. Och socialt. ;)

När jag frågar Jocke, en kille med koll, tycker han "att det varierar väldigt mycket. Många är kass, men andra är faktiskt riktigt ok." Det är ju bra det. Det innebär ju att antingen är en del företag genuint intresserade av sina kunder, eller så har de insett att det är den strategin som kommer att ge någonting. För det är ju också ett ord som flugit omkring länge i luften, strategier, och sådana vill man ju självklart ha. Marknadsföringsstrategier också. Bra och medvetna. Jag är faktiskt lite nyfiken på vilka företag som tänker medvetet här. I alla sammanhang. Nu ska man inte överdriva någonting i här i världen. Och ett DM är verkligen inte allt. Men varför inte använda det som ett sätt att närma sig sina kunder, när det nu finns.

Nu tycker jag att Travelstart verkar vara ett sympatiskt och intressant företag att följa. Bara det att de började följa mig säger ju en hel del ;). Det är ju klart sympatiskt. Så om de nu inte blockar mig så fortsätter jag att se vad de skriver om. När det är aktuellt kan jag mycket väl tänka mig att besöka deras sida för att kolla in och boka billiga flyg och hotell.

Spindlar, människor, spindelnät, jag och sånt :D

Jag står och ser på ett spindelnät...det glittrar i solen, i vinden

jag ser ett spindelnät bredvid det första... oj det är alldeles perfekt...

jag tänker på mitt liv, som det är nu.

Så många helt underbara människor som kommer i min väg

kan jag vara något annat än helt hänförd och lycklig..

nae...hur mycket tacksamhet kan en människa känna?

Hur mycket glädje? Kärlek? Respekt?

Hur mycket som helst...så det svämmar över och

strömmar ut...

Så det böljar fram och tillbaka, genom...spindelnätets fina trådar...

som är starkt och hållbart

Om det kommer en storm och sliter sönder nätet

då bygger jag upp det igen...för jag har ritningen i mig

känner precis hur det ska se ut..

Om jag dör, så kommer jag till spindelhimlen... *blink*

Vad som finns där...ja det vet alla spindlar ;)

// Da spider

Everybody is doing their best and it's beautyful

Fridays we all in our company work from our homes, we are fortunate to do so. It gives us possibility to sleep an extra hour, go jogging or walking in the morning, or whatever we like to do, without setting the alarm too early or stress away in the morning. It's lovely.

At lunchtime I can also chose to take a walk in our nearby situated wooded area. I did so yesterday - really nice. To just go in my own space, breath and not think. And watch ideas popping up in my head or in my body. That's freedom for me, and happiness. Also to walk exactly as fast or as slow I feel for, in that moment. Stop for a while, admiring insects, butterflies, a nice cloud or the landscape in the different views as it appears in my walk. Let it all be seen, experienced but not neccessarily expressed. It all just passes through me, and leaves me with gratitude and new growing thougths. Sometimes even insightful ones ;).

The walking area is next to a larger courtyard which has been almost abandoned for years and years. Nothing could be done until the owner would die, because that was the condition and clearance for the towns community to start restoring the whole place. So maybe she, the owner, has passed away. Because a lot of excavating machines where in the area and something was going on. Interesting. I will go there for sure, when we citizens are welcome there. Or maybe sooner, who doesn't want to se it in the change as well.

On my way back I was in an even better mood then when I left home. The sun, the fresh air and the walking really did me good. I passed and met som people. A girl slowly walked, seemingly being deep in her thoughts, two older men discussing in, a for me foreign language, an energetic teenager jogging towards me and passing, a woman on her bike, seriously looking at me and then in her horizon.

And I saw how all people, not just them, are really doing their best in their lives as it is, right now. How we all are. My sisters and brothers, my parents, my friends, my children, my fellow workers, my neighbours, everybody in this area of Sweden, in all the towns here, in Scandinavia, in Europe, yeah let's not make the list too long - the whole wide world. And how beautyful it is.

Then I started thinking, hmm - If I tell anybody these thoughts - I will sooner or later be told, what about the rapists, the murderers, the abusers - the people I sometimes puzzled, sometimes sad and scared read about in the news paper. Whatever they are doing. Are they doing their best? It's an almost overwhelming, a bit contradictive, depressing thought. Yes, hard to melt/accept. Didn't they feel that they had a choice to do something else, something better, anything, but not the worst? (I couldn't tell about that). I think they could'nt. Sad to say, in that moment it was their best. But the even more important issue about all actions that we consider as bad, really ugly and evil - what is the best WE can do about it? First, we can definiately condemn their actions. But to stay in that, where does it lead us? Really nowhere or not very far. We need to see, that we cannot condemn the persons even though we consider them as monsters. They are not monsters, even though their actions has become monstrously evil. But still, it's of great importance to see the difference between the human being and the actions.

One person can't save the whole world. But no person is separate from the rest of the world. It can seem like it, but the truth is that we all are connected. We do put criminals behind bars, or fight their crimes and violence with more violence, some solutions more accepted and neccessary than the other, today. But everybody knows, it doesn't mean they, the criminals and their crimes doesn't exist anymore. They do. For sure. Also they will exist until we realize that the life is trying to show us something. Not until we care to see what it is, it will continue to charge and nurish us in destructive ways, personally or collectively, with whatever unpleasant feelings we can get in our days. If we can't start collectively, we can always start personally. And there are a lot of collective great movements, that are growing stronger for each day. I think you feel what is right for you. It differs depending on who you are. What you will contribute with. It can be silent, it can be loud, it can be colorful or in mild nyanses. You know, when you listen inwards - what is right for you - what is the best you want to achieve for yourself and for all today 2009, almost 9 biljons of friends.

Because the best we can do for ourselves is also the best we can do for each other, everybody.

And If we feel that we some days/times are not doing our best, we still are, and we can be honest. And if we're not honest in public it's not that important, the most important is that we are honest, true with ourselves, in our hearts.

Some complementary shower-thoughts ;). We can absolutely think, NO I did NOT do my best, I know I can/should do better and also, THEY could/should do better. Maybe even a lot better. In the back of our heads we can perhaps see or hear some thinking-patterns buzz, from the Jantelaw or earlier mistakes - and they are sometimes confusing us. But did we do better this time? No. We did our best, we always do. But we can always do better than "just" our best. Just realize that it's another thing - and for us - YOU an ME to see and achieve.

I vårens tid

Den här våren är och har varit lite speciell. Så mycket vackert väder som har gett möjlighet till så många upplevelser, främst ute i naturen på olika ställen. Ganska fint! Jag bloggar ju nästan alltid lite i efterhand om saker och ting och dagens inlägg är inget undantag. Men strunt i det - kolla istället in vilken fin fårtacka på bilden här. Ser du vilka snälla fina ögon. Kloka och vänliga. Vilken glad och go min :D Allting ordnar sig, jag är trygg och nöjd med tillvaron! ;)

Mitt namn är Hitthem 4022 och jag är ett drömmande fint får

Har varit och kollat in 4022 som är ett av min systers alla får. Tillsammans med alla de andra fåren som består av ungefär 25 tackor och dubbelt så många lamm gjorde de fårhuset till en väldigt livlig plats. Lite mer info och några fler färska fårbilder finns på hitthem.se. (web 2.0 vad va det nu igen...? kan man inte se iframes som lite kult...nähä..okej da...)

Körsbärsblommor - det är vår det!

Utanför fårhuset var våren definitivt på ingång! Körsblommorna var i full blom och så även all annan växtlighet som spirade precis överallt. Från små nässlor till förodlad potatis som blommade, dvs kunde tas upp till ett kok. Jaja, vissa ligger före oss andra ;).

Dagen innan var jag hos sis och fick en hel del gjort i trädgårdsväg. Jag har nämligen härbärgerat en hel hög av mina krukor hos henne nu ett par år, då när vi bodde i lägenhet men nu var det dags att ta dem i bruk. Det blev sådd av luktärtor, krasse och små stjärntagetes mm.

Alla njuter av sol och värme - människor, blommor och huggormar

En helt underbar dag med en massa grävande, sådd och plantering. Solen strålade och en huggorm skapade lite spänning i idyllen. Fast det kändes ju inte helt kul med huggorm i en trädgård där barn leker varje dag. Vi upptäckte den när den skulle slingra sig förbi stentrappan, en halvmeter från min systerdotter (som direkt gick och satte på sig gummistövlar klok som hon är). Värmen gjorde ormen väldigt aktiv och snabb. Att få upp den på en pinne och i en hink som jag försökte med var helt omöjligt. Den slingrade sig som en galning och gömde sig snart i en plantering som var uppbyggd med stenar. När den en halvtimme senare var ute på gräsmattan igen och jag gjorde ett nytt försök gömde den sig snart vid rötterna på en stor buske. Jag försökte vänta ut den igen, men fick ge upp. Förhoppningsvis försvinner den från trädgården med hjälp av gräsklippning och lite allmän aktivitet där. Ormar vill ju egentligen inte leva ihop med människor utan vara ifred som de flesta djur. Tror jag.

Valborgsflygning

Två gånger om året i flera år har en viss Tompa pratat och planerat flygningar som av olika anledningar hittills inte blivit av. Ibland är det vädret som har bråkat och ibland är det flygtorn och flygplatser som stängt på tok för tidigt för att det ska stämma överens med vad som ska beskådas. Och vad är nu det då? Jo, valborgsmässoeldar och fyrverkerier! Och vad gäller det senare, faller ju även nyår in under mörkerflygning med specialeffekter.

Men, i år 2009 stämde det mesta. Eller ja, eftersom det var lite blåsigt var flera eldar inställda men, man kan inte ge upp för det. I lagom tid, ungefär 21.15 intog vi planet och efter en påminnelse från tornet att vi måste landa innan 22.00, så lyfte vi och styrde kosan söderut.

Sjösystemet i Kinda

Innan det mörknade helt kunde vi njuta av en vacker solnedgång. Tyvärr kunde jag inte fånga varken eldar eller fyrverkerier på bild. Men det var en fin mörkerflygning där vi kunde se oranga valborgsmässoeldar på många ställen. Ju mörkare det sen blev desto fler stora och färggranna fyrverkerier poppade upp i när och fjärran.

Här korsar vi banan, ni ser den va?

Så blev det snart dags att flyga hemåt. Linköping var så vackert i sin nattskrud av oräkneliga ljus och lampor av olika slag.

Kort final - inflygning bana 11

Ja det var en kort men fin flygning. Nu är det nyår 2009 som gäller för nästa fyrverkeriflygning.

Tiden går fort, idag är det för övrigt den 6 maj och 21 år sedan min förstfödda H såg dagens ljus. Och imorgon är det 19 år sedan min andra H föddes. Jag är så otroligt stolt över dem båda och så lilla D förstås, som blir 18 senare i år.

Tur och retur Norrköping

Vackert väder och vår i luften - man blir ju lite sugen på en flygtur efter jobbet. Iallafall efter att Tom släppt idén. Hem ska man ju i allafall och när det är möjligt så är ju fågelvägen ett mer spännande alternativ än pendeln. Patrik bor i Norrköping, en lagom sväng tur och retur lite så där på kvällskvisten efter jobbet. Vi, Patrik, Tom och jag var på.

SE-IUD - foto: Patrik

Väl uppe i luften flyger Patrik som om han aldrig gjort något annat. Vi drar direkt mot Norrköping och Östgötakontroll ger oss tillstånd att göra en sväng på runt 1500 fot över stan, vilket vi inte överstiger i allafall. Norrköping stad är vacker att skåda i kvällsljuset. Patrik fotograferar sin kära hembygd och den ser ut såhär:

Norrköping lite grann från ovan - foto: Patrik

Ännu en vy från Patriks hemtrakt - foto: Patrik

För den som vill se lite mer livliga bilder:

Lite vyer från Norrköping med avslutande landning på Norrköpings flygplats Kungsängen.

Vårkvällen var kylig så när vi lämnat av Patrik hoppade vi raskt in igen och taxade ut. Det blev en fin kvällsflygning. På hemvägen var det min tur att hänga med i spakarna och känna på ett par studsar innan fullstopp.