Ge och ta

Livet handlar om att ge och ta, på olika sätt. Ibland får man ta emot mycket och ibland får man ge mycket. Inte nödvändighetsvis från och till en och samma person. Ibland får man ge, fast man inte upplever sig ha så mycket, men det kan kännas viktigt och vara något man tror på. Ibland är det man får tillbaka en erfarenhet. :) Och i ett större sammanhang, nog så viktigt. Ibland är det svårt att se vad någonting gett. Men när tiden går kan det komma en plötslig insikt om hur någonting utvecklat sig, tack vare någonting annat.

Det som är lite bekymmersamt att se, det är när människor som både har och får mycket, inte själva ser det. När de konstant uppmärksammar allt de inte har och får. De ser mest begränsningar och brister och påtalar dem ofta och gärna. Det kan bli som en dålig vana och nästan som en trygghet att vara konstant missnöjd med något. Då vet man ju iallafall det, att livet suger ;). Man håller iallafall inte på och förhäver sig eller riskerar att misslyckas när man redan vet att allt är ganska dåligt. ;)

Visst, det kan till synes vara lätt att vara glad och positiv när man verkar ha sitt på det torra. Men, egentligen, vad vet vi om den där ständigt glada människan? Har han det så bra egentligen om man skulle jämföra plågor och bekymmer. Kanske bär han på sorger och jobbiga upplevelser i mängd. Så kan det faktiskt vara, och just därför har han bestämt sig för att det blir inte ett dugg bättre eller enklare om man ständigt klagar över sina begränsningar och de besvärliga saker som trots allt inträffat och kanske kommer att inträffa även framöver.

Jag tänker inte på ett påtvingat positivt synsätt, att man inte vågar se det svarta och svåra utan mer ett förhållningssätt och en attityd till sig själv, sin omvärld och vad som händer i livet.

Jag tror, att de flesta människor är så otroligt mycket starkare än de själva tror. Att vi tankemässigt nästan skrämmande mycket kan begränsa oss och "bestämma" vad vi klarar och inte klarar. Nu tänker jag inte på en jargong-mässig machostil där man kaxigt slår sig på bröstet och ständigt högt och ljudligt uttalar sig om hur saker och ting ligger till. Verklig styrka är nog oftare lite mer lågmäld och visar sig i form av äkta empati och modiga, självständiga åsikter och handlingar. Åsikter och handlingar som kanske inte syns och märks förrän långt efteråt.

Det är lite beklämmande att vi i generationer har fått "lära" oss att det finns minnsann gränser för saker och ting. Och än mer beklämmande är det när man upp i vuxen ålder upptäcker hur många människor som vill föra över sina egna begränsande tankesätt och förhållningssätt även på andra. Med andra ord, det är alltid läge att fundera på: Varför då? I allafall när magkänslan gör sig påmind och vill säga något. Då kan det vara, antingen man själv eller någon annan som vill begränsa något som mycket väl skulle kunna fungera, kanske direkt eller med lite justeringar och stöttning i någon form.

Så, kan nog vara viktigt och lärorikt att uppmärksamma sig själv på hur man ger och tar i livet. När man dömer någon på något sätt, positivt eller negativt, dömer man ju egentligen på samma gång även sig själv.

Med risk för att låta klämkäck - det är alltid läge att känna tacksamhet och säga tack, om inte högt och tydligt så tyst inne i sitt hjärta. För man får alltid någonting - det kan man vara helt säker på.

Nu är Tempelhof slutgiltigt stängd

Tempelhof, Berlins centrala flygplats är nu, from den 31 oktober slutgiltigt stängd.

Det här örnhuvudet är vad som återstår av den örn som inklusive kropp fanns på terminalbyggnaden från 1940 - 1962. 1962 flyttades den för att ge plats åt radarutrustning. Örnhuvudet gavs därefter till Museum of United States Military Academy. Men återlämnades av USA:s flygvapen 1985 till Berlins innevånare.

Fortfarande in i sista stund hoppades flygintresserade Berlinare och andra engagerade att Tempelhof ändå inte skulle stängas. Stängningsbeslutet har skjutits upp under flera år och det är förmodligen det som hoppet fortfarande ställts till. Snälla, bara ett år till i allafall. Det var faktiskt en folkomröstning om flygplatsens vardande eller icke, i april i år. Men det var för få röstande så även om majoriteten av de som röstade ville ha flygplatsen kvar blev den ogiltigförklarad.

När vi besöker flygplatsen bara några dagar innan den planerade stängningen är stämningen förtätad med ett stråk av vemod blandat med aktning och respekt. Respekt för byggnaden, tiden och historien kring allt som Tempelhof har stått för. Fortfarande lever också de generationer som själva minns vad flygplatsen har betytt genom åren. Överallt går människor omkring och fotar och när man möter blicken hos någon - anställda som turister - finns det som en slags gemensam känsla av "att vi är här och vi inser storheten" i Tempelhof och dess historia.

Vi flyger in över Berlin från en mindre flygplats strax utanför, Schönhagen. Tom flyger i vänstersits och jag filmar den stora händelsen :). Vädret är precis på minima för en lokalflygning och det känns ganska speciellt att den faktiskt blir av.

Tempelhof är en mäktig byggnad. Eller byggnader, för det är ovanligt mycket bebyggelse för att vara en flygplats. Flygplatsbyggnaderna uppfördes från 1920-talet och tio år framåt och rymmer 49 byggnader, 7 hangarer och 9000 kontor. Stilen är klassiscistisk och vacker på ett lite stelt men pampigt sätt. Flygelbyggnaderna vid båda sidorna om entrén är formade som i två bågar och från luften sett har den formen av den då överallt förekommande naziörnen.

Det har varit en Internationell flygplats även om det mestadels varit inrikesflyg det sista årtiondet. Det tyska flygbolaget Lufthansa grundades där 1926. Här ett gäng små privatplan och man kan skönja den vingformade arkitekturen i bakgrunden.

Den officiella anledningen till att Tempelhof stängs är för att den inte varit i lika flitig användning som de två andra flygplatserna och för att flygplatsen ses som en säkerhetsrisk på grund av sitt läge mitt i staden. Wolfgang som är boende i Berlin, säger dock att Tempelhof anses av Berlins stad behövas för nya bostäder till välsuttna berlinare. Han har stannat oss med en fråga om vi ska flyga från Tempelhof, vilket ju stämmer. Han vill gärna följa med oss, bara för att få vara med om en start så här i elfte timmen. Gripna som vi är av stundens andäktighet ;) säger vi självklart ja, och Thomas ser direkt chansen till några extra euro. När Wolfgang blir stannad i säkerhetskontrollen och röntgenbilden visar något märkligt blir vi dock lite frågande till vad det är för en kille. Ur ryggsäckan drar han upp en präktig trädgårdssax och eftersom vi då inte vet om att han faktiskt arbetar som trädgårdsmästare tänker vi hmmm. Men, han verkar ändå OK, ivrigt fotande och pratande. Vi går mot planet och han hänger med. Det har hunnit bli skymning när vi taxar ut och startar. Vi flyger över ett vackert Berlin där ljus i alla regnbågens färger ger en häftig stadsbild. Det var första och sista gången vi landade och startade på Tempelhof och lite av den andäktiga stämningen finns fortfarande kvar.

Tillbaka i Schönhagen tog vi adjö av Thomas och knappade in Wolfgangs hemadress i GPS:en. På färden in till Berlin fick vi veta att han arbetade som trädgårdsmästare tillika alternativhälsovårdare, bugginstruktör och även var segelflygare sen flera år tillbaka. På torsdag den 30 oktober, dagen innan den planerade stängningen tänkte han vara på Tempelhof igen för att demonstrera mot nedläggningen.

Zentral Flughafen Berlin Tempelhof även kallad City Airport

Hela Tempelhof är kulturmärkesskyddat och får inte rivas, så självklart ska det bli intressant att se vad som händer med denna plats i framtiden. Berlin är en cool stad och vi har bara sett en bråkdel än så länge. Självklart kommer vi att återvända.

Känsla

Tom! Det var den här jag menade :)

Fast äsch, det gick inte att bädda in den, klicka här istället.
(Radio announcer's voice)
Was die Attentäter betrifft, die in Berlin den Anschlag auf die Deutsch-Arabische Gesellschaft verübt haben, ist die Polizei einen Schritt weiter gekommen. Die jetzt nach dem Anschlag...

They sentenced me to twenty years of boredom
For trying to change the system from within
I'm coming now, I'm coming to reward them
First we take Manhattan, then we take Berlin

I'm guided by a signal in the heavens
I'm guided by this birthmark on my skin
I'm guided by the beauty of our weapons
First we take Manhattan, then we take Berlin

I'd really like to live beside you, baby
I love your body and your spirit and your clothes
But you see that line there moving through the station?
I told you, I told you, told you, I was one of those

Ah you loved me as a loser, but now you're worried that I just might win
You know the way to stop me, but you don't have the discipline
How many nights I prayed for this, to let my work begin
First we take Manhattan, then we take Berlin

I don't like your fashion business mister
And I don't like these drugs that keep you thin
I don't like what happened to my sister
First we take Manhattan, then we take Berlin

I'd really like to live beside you, baby ...

And I thank you for those items that you sent me
The monkey and the plywood violin
I practiced every night, now I'm ready
First we take Manhattan, then we take Berlin

I am guided

Ah remember me, I used to live for music
Remember me, I brought your groceries in
Well it's Father's Day and everybody's wounded
First we take Manhattan, then we take Berlin

Vi tar en till...

inte den där heller funkade att köra direkt. Här fungerar den iaf.

När jag ändå är på gång och hittar grejer på jutub, ett annat geni:


Puss!

Mera mänskligt och två rim på raken

Som vi pratade om idag på jobbet. Tänk om man skulle ha alla misstag man redan gjort framför sig... fortfarande. Det skulle vara jobbigt. Nu gällde pratet förvisso alla timmar man lagt ner på program som Word, Excel, programmering, olika bild- och fotoredigeringsprogram och för övrigt olika kunskaper som man tvingats lära sig den hårda vägen i datorns värld. Genom att först göra fel och till slut, efter ibland mycket klurande, lära sig tekniken och behärska ytterligare en liten knapp eller funktion. Nu har man en hel del bakom sig och har lärt sig en massa på kuppen, vilket även kan gälla för det mer verkliga livet. Det är ju svinbra och precis som det ska vara. Lite roligt dock att verkligen tänka i det perspektivet, för man brukar ju emellanåt hurtig säga att det är genom sina misstag man lär sig och samtidigt tänker åtminstone jag; hoppas att jag aldrig gör några större riktigt fatala, utan är smart nog att i tid se vart det barkar hän. Iallafall, idag lärde jag mig en sak till eller två, ganska smärtfritt ändå.

Täck och hej leverpastej.

Seo- och arbetstankar i just mitt huvud

I min bransch, seo-branschen finns det en ständigt pågående diskussion om vad som är whitehat, greyhat och fortfarande, tro det eller ej, riktig blackhat-optimering. Jag menar, man skulle ju kunna tro att så gör man inte längre. Det var förr, innan man förstod bättre, innan man förstod att branschen måste bli seriös. Men, naj så länge det finns människor som vill ta genvägar så kommer nog alltid blackhat att existera. Och speciellt så länge det inte ens är olagligt utan bara oetiskt. Den som är smart, har kunskapen om hur man faktiskt kan lura sökmotorerna och är totalt ointresserad av seriösa kundrelationer ser det förmodligen bara som en enda stor lönsam möjlighet.

Det är intressant att följa diskussioner i forum som seo-forum.se om vad som dyker upp och resoneras kring. Plus alla otaliga seo-bloggar som finns. Allt ifrån Matt Cutts till Nikke Lindqvist. I början, och fortfarande kan jag inte alltid ta allting på 100% seriöst allvar. Jo, jo seriösa inlägg som man direkt kan ta till sig och lära sig något av, självklart är det intressant. Men emellanåt blir det lite av en ankdamm eller platser för inbördes beundran där man aldrig kan sluta klappa varandras ryggar. Men, visst - så är det ju överallt. Man måste ge sig in i leken för att vara med. Inte stå utanför och bedöma bara. ;) För det blir ju liksom lite för lätt.

Emellanåt kan man ju börja fundera på vad det finns mer att göra i livet, jag menar jobbmässigt och mer än att jobba med seo ;) För ett tag sen visste jag inte riktigt om det var dags att byta och förändra men det jag kom fram till då var att jag ville ha ett roligt jobb, ett utmanade jobb och, kanske lite klichéartat uttryckt, se att bra idéer faktiskt kunde förverkligas. När man har en glöd och det enda man vill, är att börja brinna för det man tror på - då är det viktigt att man själv lägger på några kol så att det kommer igång. Men när man finns i ett företag är det också viktigt att andra ger lite bränsle, till varandra. (ja men visst är det väl bra metaforer ;). Men allra viktigast är att fundera på sin egen inställning, sitt eget ansvar. Varför finns man på den plats man finns. Till syvende och sist är det aldrig någon som tvingar en att vara där. Och som väl alla vet, när man verkligen vill något, ja då blir det nästan alltid så. Den som verkligen vill ha det roligt och utmanade, ja den får också det. =)

Det som är lite knivigt och som jag har full respekt för, det är att bedöma vilka idéer som passar och när de ska förverkligas. Det är spännande att ta del av och få vara med när ett företag växer. Att se vilka idéer som tar fart och leder till ännu fler bra idéer. På varje bra idé går det förstås en mängd både bra och dåliga, som inte förverkligas. Det är en slags ständigt pågående utveckling.

För att återkomma till just det jag jobbar med, SEO, search engine optimization, på svenska sökmotoroptimering, det vill säga, att optimera webbplatser för sökmotorerna (inte optimera sökmotorerna :). Ju mer kunskap jag fått genom åren, både den hårda vägen genom egen erfarenhet och genom olika forum och bra diskussioner med andra, som också arbetar seriöst med sökmotoroptimering - ju mer har jag kommit fram till att det arbetssätt som är 100% tillfredställande att jobba efter är att alltid vara 100% transparent i det jag gör. Dvs, alla mina arbetsmetoder kan jag öppet berätta om, både för andra optimerare och alla våra kunder. Självklart är inte alla intresserade och alla kommer inte heller ha tid att sätta sig in i alla detaljer som sökmotoroptimeringsarbete innebär. För det är väldigt många detaljer och vissa kan tyckas vara mer än lovligt luddiga och ogripbara. Men det är inte några konstigheter eller trollformler heller. Bara hårt arbete som jag brukar säga och många optimerare med mig.

Nu kanske någon undrar, vad menar du med 100% seriös och kanske somliga också börjar hetsa upp sig och tror att jag klappar mig själv på bröstet och kanske tycker att jag inbillar mig vara felfri pch därmed äckligt självgod osv. Det är faktiskt inte så att jag tror att jag är felfri ;). Nej 100% seriös för mig handlar mer om att kunna arbeta på det sätt jag själv tror på. Att ibland välja att arbeta lite mer, att inte ta genvägar, men även att bra nog också får duga. Att vara ärlig och ödmjuk. Ingen kan allt och ofta måste man ta reda på något nytt som hänt och som påverkar ens arbete. Att vara generös med mina erfarenheter och ge tips till både kunder och andra intresserade. Att vara reko helt enkelt. Lite själviskt är det också att jobba så eftersom det gör arbetet mycket roligare och jag har det kul på jobbet! Jag menar, vem vill inte ha det kul på jobbet ;)

Vartefter sökmotorerna ändrar algoritmer och riktlinjer kan metoder som använts i flera år förändras. Ibland över en natt och ibland sker förändringarna mer smygande och ger upphov till många funderingar om vad som är på gång nu. Men, det är nästan alltid en logisk utveckling. Många, däribland jag, blir ibland förbryllade över vissa sökmotorers beteende. Den största sökmotorn för tillfället, är dock nästan, alltid fullständigt logisk. Jag säger inte att det är bra med total, absolut monarki, men ibland är det bara att gilla läget och utgå ifrån det. Bättre än att klaga och förbittra sig, det leder inte till någonting. Eller rättare sagt, de flesta behöver emellanåt klaga lite och lufta frustration och stress. Det ger nästan alltid lite nytt perspektiv på tillvaron så att man sen kan fortsätta med ny energi. Men att gång på gång bara gnälla, det är tröttsamt att lyssna till och säkert jättetrist även för den som gnäller.

Oj, ser nu att det blev lite långt det här. Vilken tur att det är min egen blogg, där jag skriver vilka romaner jag vill. =) Nu ska jag äntligen försöka knyta ihop inlägget på något sätt. Jo, det jag vill komma fram till, är att ärlighet varar faktiskt längst och ger bäst känsla i magen. Om jag alltid gör mitt bästa och med ett gott uppsåt blir det nästan alltid bra. När det inte blir så, ja då är det bara att göra som Ingvar Kamprad säger "gör om, gör rätt". Nästan inget är värre än att det inte går att rätta till. Vi lever i den bästa av världar ;)

Tom flyger L39

På landsbygden, strax utanför Plzen i Tjeckien ligger en gammal militärflygplats, modell ruffig och skruffig. Trasiga byggnader, sönderslagna fönster och lite allmänt slitet.

När man tagit sig ända fram till flygplatsen fortsätter man över taxibanan och in på en liten väg, även den kantad med murkiga gamla hus och hangarer. Nästan längst in på vägen finns där en helt gräsöverväxt hangar, säkert från andra världkriget om inte första.

Lite extra speciellt är, att när man stiger in i byggnaden är det fräscht. Fräschare än på någon svensk flygklubb och minst lika fräscht som på en storflygplats. Men i mindre skala förstås. Att notera är den nybyggda swimmingpoolen samt nya fina toaletter, en för damerna och en för herrarna. Jag undrar vart jag har hamnat, i en slags speciell flygheaven? Har inte stött på något sådant i flygsammanhang någonsin förut. Är det månne maffiafinansierat. Vad vet jag. Inget.

Planet gick i stil med hangarsköteln, det var skinande putsat och flygturen gick enligt piloterna bra och gav mersmak! Det är ju ett sådant otroligt billigt gammalt stridsflygplan, L39. Billigare än exempelvis radhuset hemma, men något dyrare i drift. Coolt är det i vilket fall, coolare än ett gammalt radhus från 70-talet förstås.

Oneness day

6 september 2008 En oförglömlig dag i Hannover. En dag som påminde mig om hur enkelt allting faktiskt är och hur otroligt mänskliga vi människor är. Människan har genom tiderna ihärdigt och systematiskt införlivat ett synsätt som komplicerar livet något alldeles fruktansvärt mycket. :) Men livet är egentligen enkelt. Jag säger inte att det är lätt, men det är heller inte komplicerat. Det är bara vi människor som tror att det ska vara det. Vad skönt att det inte är så ;)