Indisk kultur kontra svensk

Intressant att läsa att Ericsson förlägger allt mer av verksamheten till Indien och att den svenska personalen skickas på kurs i Chennai för att lära sig kulturskillnader i värderingar, kommunikation och beteenden. Nyss hemkommen därifrån förstår jag mycket väl att när det gäller företagsamhet och effektivitet kan det blir kostsamma kulturkrockar. Och som det också står i artikeln har det inte alltid varit lätt att samarbeta över kulturgränserna. Förvisso behöver man inte åka så långt som till Indien för att det ska bli kulturkrockar. Sådana kan ske även över andra gränser som ålder, kön, mognad, stressfaktorer, värderingar och andra saker som påverkar vår kommunikation även bland oss svenskar. Men, lite roligt är det att läsa om just samarbeten och kommunikation mellan svenskar och indier.

Det kan t ex vara osäkert vad en indier menar när han säger ja. Det är långt ifrån säkert att det betyder; Ja, jag kommer att utföra uppgiften och leverera, det kan istället betyda - Ja, jag ska göra mitt bästa. Jag skulle tippa på det senare. Inte negativt utan det bara är så, och bra att veta och ta hänsyn till beroende på vad man vill ha utfört.

Peter Patmonella som är chef för Ericsson i Karlskrona säger att vi västerlänningar värderar resultat väldigt högt medan indier värderar relationer högt. Klockrena situationer där vi borde kunna lära av varann och kanske vi mest av indierna. För vad är livet i stort med bra resultat och dåliga relationer? Förmodligen något som vi ångrar när det är dags att kila vidare om inte förr.

Mariko i Guesthousets kök

Vi träffade Mariko, en japansk tjej i Indien. Hon arbetade som tolk mellan japanska och indiska IT-företag och hon berättade just om att hon ofta stod mellan japaner och indier som hade mycket svårt att kommunicera och ofta var inbegripna i, som vi förstod ganska hetsiga meningsutbyten om deadlines och förväntningar på arbetsresultat. Och vi svenskar brukar ju ibland liknas vid japaner så det var intressant att höra hennes erfarenheter som bekräftade dessa likheter. Parentes; När hon inte jobbade som tolk hjälpte hon till i Guesthousets kök eftersom hon var tillsammans med Deeva som ägde restaurangen där. Deeva var en gladlynt gammal (nånstans mellan 25 och 42 enligt egen utsago) hippie som fortfarande verkade röka på kvällstid och blev då näst intill omöjlig att förstå. Men det var nog alltså mer gräsets fel och inte hans indiska rötter och liv. Slut parentes.

Iallafall. Det är nog väldigt klokt av Ericsson att skicka sina anställda på kurs för bättre kommunikation. Det är ju faktiskt A och O för att saker och ting ska fungera mellan människor och kan nästan alltid bättras på.