Ge och ta

Livet handlar om att ge och ta, på olika sätt. Ibland får man ta emot mycket och ibland får man ge mycket. Inte nödvändighetsvis från och till en och samma person. Ibland får man ge, fast man inte upplever sig ha så mycket, men det kan kännas viktigt och vara något man tror på. Ibland är det man får tillbaka en erfarenhet. :) Och i ett större sammanhang, nog så viktigt. Ibland är det svårt att se vad någonting gett. Men när tiden går kan det komma en plötslig insikt om hur någonting utvecklat sig, tack vare någonting annat.

Det som är lite bekymmersamt att se, det är när människor som både har och får mycket, inte själva ser det. När de konstant uppmärksammar allt de inte har och får. De ser mest begränsningar och brister och påtalar dem ofta och gärna. Det kan bli som en dålig vana och nästan som en trygghet att vara konstant missnöjd med något. Då vet man ju iallafall det, att livet suger ;). Man håller iallafall inte på och förhäver sig eller riskerar att misslyckas när man redan vet att allt är ganska dåligt. ;)

Visst, det kan till synes vara lätt att vara glad och positiv när man verkar ha sitt på det torra. Men, egentligen, vad vet vi om den där ständigt glada människan? Har han det så bra egentligen om man skulle jämföra plågor och bekymmer. Kanske bär han på sorger och jobbiga upplevelser i mängd. Så kan det faktiskt vara, och just därför har han bestämt sig för att det blir inte ett dugg bättre eller enklare om man ständigt klagar över sina begränsningar och de besvärliga saker som trots allt inträffat och kanske kommer att inträffa även framöver.

Jag tänker inte på ett påtvingat positivt synsätt, att man inte vågar se det svarta och svåra utan mer ett förhållningssätt och en attityd till sig själv, sin omvärld och vad som händer i livet.

Jag tror, att de flesta människor är så otroligt mycket starkare än de själva tror. Att vi tankemässigt nästan skrämmande mycket kan begränsa oss och "bestämma" vad vi klarar och inte klarar. Nu tänker jag inte på en jargong-mässig machostil där man kaxigt slår sig på bröstet och ständigt högt och ljudligt uttalar sig om hur saker och ting ligger till. Verklig styrka är nog oftare lite mer lågmäld och visar sig i form av äkta empati och modiga, självständiga åsikter och handlingar. Åsikter och handlingar som kanske inte syns och märks förrän långt efteråt.

Det är lite beklämmande att vi i generationer har fått "lära" oss att det finns minnsann gränser för saker och ting. Och än mer beklämmande är det när man upp i vuxen ålder upptäcker hur många människor som vill föra över sina egna begränsande tankesätt och förhållningssätt även på andra. Med andra ord, det är alltid läge att fundera på: Varför då? I allafall när magkänslan gör sig påmind och vill säga något. Då kan det vara, antingen man själv eller någon annan som vill begränsa något som mycket väl skulle kunna fungera, kanske direkt eller med lite justeringar och stöttning i någon form.

Så, kan nog vara viktigt och lärorikt att uppmärksamma sig själv på hur man ger och tar i livet. När man dömer någon på något sätt, positivt eller negativt, dömer man ju egentligen på samma gång även sig själv.

Med risk för att låta klämkäck - det är alltid läge att känna tacksamhet och säga tack, om inte högt och tydligt så tyst inne i sitt hjärta. För man får alltid någonting - det kan man vara helt säker på.